Är det några av er Twilightfans som även gillar tv-serien Lost?

Isåfall har jag en rolig video åt er här! Jag har aldrig sett ett enda avsnitt av Lost men jag tyckte den var kul ändå pga att den gjorde narr av Twilight, men den är säkert roligare om man även fattar Lost-skämten :D

//Marielle=)

Hejsan Hoppsan :D

Nu ska jag ut och jobba i solen, får väl dra på solkräm idag. Tänkte att vi skulle fortsätta med Eclipse book recap och nu blir det kapitel 7&8 och kapitel 7 heter "Unhappy Ending". Jag kommer ihåg när jag läste detta :)

Under kommer kapitel 8 som heter "Temper" och jag hoppas ni tycker om det, tycker Clevver Tv gör ett mycket bra jobb!

Kramar B <3

Om exakt tre dagar har jag och många andra sett Eclipse och det är verkligen helt ofattbart! 

Twilight Movie Night kommer alldeles säkert bli helt fantastisk och jag är väldigt glad att jag hann köpa biljetter. Eclipse lär bli superbra, har verkligen höga förväntningar på den.  Men jag tror allt att David Slade har gjort ett bra jobb. Trailern och de klippen man fick se på Twilight Fan Event såg iallafall jättebra ut :D

Vad ser ni mest fram emot med filmen? Jag måste säga att den delen jag ser mest fram emot är när Rosalie berättar sin historia för Bella. Men så är jag ju ett huge Rosalie-fan också haha! Sen längtar jag efter att få se Jaspers historia också.

Jag tror att Eclipse kommer bli min favorit av filmerna i "The Twilight Saga", iallafall av Twilight, New Moon och Eclipse. Anledningen till det är att boken innehåller mer om vampyrer än de andra. Jag menar, i Twilight så dröjer det ju en halv evighet innan Bella ens fattar att Edward är en vampyr och den får man bara basic-fakta. Man skrapar bara på ytan. Sen i New Moon får man inte någon ny fakta riktigt, Bella hänger ju mest med Jacob och sen i slutet så är inget vidare detaljerat. 

Men i Eclipse däremot, där snackar vi detaljer. Man får Rosalies historia, Jaspers historia, ja Cullens är helt enkelt en större del av historien än vad de har varit innan. Och jag älskar det!

Nu riskerar jag väl att bli cyber-halshuggen men jag säger det ändå. Jag gillar INTE Bella. Usch och fy säger jag bara. Dock har Kristen Stewart fått mig att gilla henne yttepytteminimer, men jag är väldigt högt upp på Hata-Bella-listan.

Så ju mer Cullens, desto gladare Marielle! The Wolfpack tycker jag också om, men vampyrerna är intressantast och bäst :D

Okej, det här inlägget blev betydligt längre än vad jag tänkt, men det är så typiskt mig. Jag älskar att skriva och är i det närmaste ostoppbar när jag väl kommit igång! Särskilt Twilight är roligt att skriva om dock =)

Nu har jag kommit med en hel del av mina åsikter. Nu vill jag läsa era. Skriv en kommentar!

//Marielle 

Jag älskar den här bilden, kontrasten mellan Bella och Edward är fantastisk. Bella ser så mänsklig ut medans Edward verkligen ser ut som en vampyr. Fantastiskt.

Bildkälla 

Här kommer andra kapitlet av "Roses" som utlovat. Har ni inte läst första? Klicka då här så kommer ni dit. 

Jag har läst alla kommentarer på det förra kapitlet och tagit till mig det ni skrivit. Dock har jag ända till kap 5 färdigskrivet så då är det svårt att gå in och ändra m.m Gjorde dock så att det blir ny rad när någon säger något, tack till er som skrev det! Blev verkligen mer lättläst. Nu ska jag inte tjata mer, läs och kommentera :D

Roses - Kapitel 2

Vi tog en paus men efter en timme samlades vi igen. Bella, Edward och Nessie tog samma halvt sönderslitna soffa, Jag, Emmett, Alice och Jasper tog en och Carlisle och Esme satte sig tätt ihop i en fåtölj.

”Till och börja med måste vi underrätta varulvarna.” sa Carlisle. Edward förflyttade sig omedelbart till köket och ringde Sam.

”Sedan måste vi lägga upp en plan ifall Volturi får reda på Roses gåva.” fortsatte han.

”Vi måste samla in folk som vi gjorde när de ville förinta Nessie.” sa jag. Fast den här gången måste vi be dem slåss.”

Edward kom tillbaka in i rummet och avbröt Carlisle som tänkte protestera mot det jag sa.

 ”Sam och Jacob är här om några minuter. Jag föreslår att vi fortsätter med samtalet när de anländer.” sa han lågt.

 ”Rose.” tänkte Edward och fångade min uppmärksamhet.

”Jag offrar inte Bella och Nessie för dig. Du är inte värd det.  Du måste ge dig av innan du förintar familjen. Vi klarar aldrig en fight mot Volturi. Ge dig av nu innan varulvarna kommer och innan Alice ser det hela. NU!” tänkte Edward.

Hans ton var bitsk och jag kände hur hela honom fylldes med ett starkt hat. Jag tänkte på Emmett och Edward förstod det. ”Om du verkligen älskar Emmett lämnar du honom och därmed låter du honom leva” tänkte Edward hårt. ”Så, gå nu.” 

”Jag måste vara ensam en stund.” mumlade jag och reste mig upp. Jag hämtade pengar i mitt och Emmetts rum. Jag kom fram till att döden var det bästa alternativet för mig. Precis när jag skulle hoppa ut genom fönstret hörde jag snabba steg i trappan. ”Helvete, Alice såg mig” muttrade jag.

Men det var Jasper som stod där.

 ”Varför ger du dig av Rosalie? Och vart tänkte du gå? ” frågade han argt.

 ”Hur kunde du veta…?” sa jag förvånat. Han använde mitt riktiga namn. Skit.

”Jag kan inte känna av dina känslor med min gåva, men jag kände iallafall att något var på tok. Varför tänkte du gå?” sa han enkelt. 

”Du hörde inte vad Edward tänkte.” sa jag rasande.

”Exakt vad tänkte Edward.” sa Jasper i en neutral röst men jag kände hur raseriet växte i honom. Jag använde inte hans egen gåva till att lugna ner honom. Edward skulle få en rejäl utskällning.

”Han tänkte att han inte var beredd att offra familjen för mig! Han tycker inte jag är värd det.  Så han sa åt mig att ge mig av.” sa jag argt. Jaspers ögon blixtrade till i ursinne.

”Vart tänkte du gå?” frågade han.

”Jag tänkte göra Jane förbannad. Kan jag inte leva med familjen, med dig, tänker jag inte leva alls.” Han vände på klacken och sprang ut ur rummet och ner för trappan.

 ”EDWARD!” vrålade han.

”Jazz, nej, låt bli.” sa jag förtvivlat. Jag ångrade att jag inte lugnat ner honom, men det var för sent. ”EDWARD, ROSE! KOM HIT NU!” skrek Jasper. Han hade inte behövt skrika, det hade räckt med en viskning så hade vi båda hört det. Men Jasper var arg. Riktigt arg. Jaspers ilska var annorlunda mot t.ex Emmetts. Till skillnad från Emmett så blev Jasper sällan arg. Men när han väl blev arg så var han riktigt arg. Och som tur var så var det inte mig han var arg på. Han hade gått in i köket. När jag kom dit var Edward redan där.

”Edward vad i helvete gjorde du så för?” sa Jasper förbannat.

”Jag tycker att Rosalie ska lämna oss.” svarade Edward hetsigt. ”Om hon bara gömmer sig så får Volturi aldrig vetskap om hennes gåva.”

”Rose tänkte inte gömma sig. Hon tänkte göra Jane förbannad. Och du vet vad som händer ifall Jane blir arg.” sa Jasper argt.

Bilder flög genom Edwards huvud. Det senaste tillskottet i vaktstyrkan hade gjort henne arg. Det räckte för att hon skulle göra processen kort med honom. Hon hade blivit bestraffad av Aro. Men hon skulle inte tveka att göra det igen. Allt det här hade Aro berättat för Carlisle när han varit i Italien på besök ett par veckor tidigare. Aro tyckte att det var en mycket roande historia. Det tyckte inte Carlisle.

”Jag… Jag trodde inte…” Edward var chockad. Tankarna virvlade runt i hans huvud. Jag hörde i hans tankar att han var väldigt skrämd av det han nästan gjort. Och en stark skamkänsla spred sig snabbt genom hans kropp. Jag ökade den med hjälp av Jaspers gåva. Alice kom in i rummet och tog tag i Edward och släpade med sig honom därifrån. I hennes tankar hörde jag att det var för att jag skulle få lugna ner mig lite. 

Emmett tog tag i mig och ledde in mig i vardagsrummet igen. Han gick tillbaka ut, antagligen för att hämta Edward. I vardagsrummet satt nu även Jacob och Sam, men de båda reste sig upp och tog med Nessie därifrån.  Jag satte mig i soffan bredvid Emmett igen och stirrade rakt ut i luften. Jag kände mig otroligt sårad över vad Edward tänkt. Alice kom tillbaka med Edward och jag förlorade kontrollen över mig själv.

”HUR KUNDE DU?” skrek jag. ”HUR KUNDE DU TÄNKA SÅ? JAG TÄNKTE DÖ EDWARD! DÖ! FÖRSTÅR DU DET?”

Jag var helt från vettet nu. Jag sprang fram till honom för att anfalla honom men Emmett och Jasper hindrade mig. Som tur var. Jag var så arg att jag hade skadat honom. Utan tvekan. Vilken tur att varulvarna tagit med sig Nessie därifrån.

”Är det sant Edward?” Det var Esme som yttrade sig. ”Sa du till Rose att ge sig av?” sa hon med stark besvikelse i rösten. ”Hur kunde du Edward? Om det inte hade varit för Rose hade vi inte haft Nessie! Vi alla är skyldiga henne så mycket. Hade inte Rose varit där för Bella hade du lyckats övertala Carlisle att ta bort henne, det vet du. Och hade han inte tagit bort henne hade du gjort det själv. Men Rose lät dig inte. Hon gav oss Renesmee.” Smärtan lös ur Edwards ögon. Han hade svikit oss alla.  

”Rose. Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är.” sa Edward med bruten röst. Jag hade lugnat ner mig och lyssnade nu. ”Jag menade inte vad jag sa. Jag tänkte bara på mig själv. Kan du någonsin förlåta mig?” sa han med en röst som dröp av förtvivlan och skuldkänslor. Allt jag hörde i hans tankar var ursäkter. Jag kände hur dåligt han mådde. ”Jag förlåter dig Edward men jag fattar inte hur du kunde säga så till mig. Jag bad inte om den här gåvan. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte hade fått den. Men jag har den. Och får Volturi reda på det här vilket de får, för jag kan inte undvika dem i all evighet så får vi ha en plan. Om ni vill att jag dör gör jag det. Om ni inte vill att jag ska dö gör jag inte det och då lär det bli en strid. En strid som vi kanske förlorar. Frågan är vad vi är beredda att offra?”

”Naturligtvis låter vi dig inte dö.” sa Carlisle chockat.

”Men om det skulle undvika att skada familjen…” protesterade jag.

”Det skulle inte hjälpa familjen.” sa Carlisle. ”Du har för mycket information om oss. Du kan inte låta Jane döda dig utan att hon torterar dig först och tar reda på allt. Och om du ska dö gör du det på Janes villkor, vilket innebär tortyr. Och det lär bli svårt att hitta andra vampyrer som är villiga att döda dig. Det skulle säkert gå, men det är inget lämpligt alternativ.”

”Han har rätt vännen.” sa Esme. ”Fast vad Carlisle egentligen menar är att vi skulle sakna dig för mycket.” Det sa hon med rösten fylld av värme och kärlek. Jag kände mig generad och bestämde mig för att byta ämne.

”Jag har inte utforskat alla gåvorna än Carlisle.” sa jag.

”Låt oss då göra det. Ska vi börja med skölden?” Jag nickade.

 ”Bella.” sa Carlisle enkelt.

Bella reste sig motsträvigt upp och kom fram till mig där jag stod mitt på golvet.”Jasper kan du känna hennes känslor?” frågade hon.

”Nej.” blev svaret.

 ”Märkligt. Han kan ju känna mina. Det är som om du tar min gåva och förstärker den.” sa hon förbryllat.

”Jag såg henne inte.” sa Alice långsamt.

 ”Va?” sa jag förvirrat.

”När du bestämde dig för att ge dig av Rose. Jag såg dig inte. Visst, jag ser inte allt du tänker göra, men en sådan stor grej som att du tänkte dö borde jag verkligen ha sett.”

”Kanske är min gåva att jag förstärker de gåvorna som finns i min närhet.” sa jag.

”Men min gåva då? Du hör väl bara tankar precis som mig.” invände Edward.

 ”Rose, har du testat att röra vid någon samtidigt som du koncentrerar dig på Edwards gåva? Edwards gåva kanske förstärks till Aros på något sätt?” sa Jasper tankfullt.

”Men hon borde inte behöva ta i folk för det. Det vore ju en begränsning.” invände Esme.

”Jag har en teori.” sa Carlisle.

”Åh för ovanlighetens skull.” tänkte jag skämtsamt. Men jag älskade Carlisles teorier. De stämde väldigt ofta.

”Jag har ofta tänkt att det kanske finns ett visst antal kategorier inom gåvorna. Kategorier som tankeläsning, spårning och sköldar osv. Ett visst antal kategorier med nivåer inom kategorierna. Kanske Rose tar gåvan hon tillfälligt besitter upp till nästa nivå samtidigt som hon besitter just den förmågan personen hon ”lånar” gåvan av har. Som med Bellas sköld. Den hindrar folk från att ta sig in i hennes huvud. Kanske nästa nivå är att de inte kan se eller påverka det fysiska av henne ” sa Carlisle tankfullt.”Så besitter hon två nivåer. Eller något. Det här är som sagt bara teorier och väldigt diffusa sådana också.” sa Carlisle med ett leende.

”Jaspers gåva då?” invände jag. ”Jag kan väl bara göra som han kan.”Nej Rose. Du kan påverka flera personer samtidigt fast med olika känslor eller hur? Du kan t.ex göra Carlisle ledsen och Esme glad samtidigt” frågade Jasper.”

”Ja…” sa jag förvirrat.

”Det kan inte jag.” sa Jasper lugnt.

”Ja, det här stödjer ju min teori.” sa Carlisle. ”Om vi går vidare till Alice gåva. Där är det självklart vad som har förbättrats.”

”Är det?” frågade jag tvivlande.

”Din första syn involverade Nessie. Alice kan inte se henne.” sa Carlisle. ”Edward beskriv din gåva för Rose så noggrant du kan så får vi se om det är samma hon upplever.” fortsatte Carlisle.

”Det är inte så komplicerat.  Jag hör det folk tänker i samma ögonblick som de tänker det. Folks ”tankeröst” är ofta samma som rösten man pratar med. Ja det är nog allt.” sa Edward nästan urskuldande.

”Det är precis så jag också uppfattar gåvan Carlisle.” sa jag.

”Rose, rör vid mig och fokusera på Edwards gåva så hårt du kan.” Jag rörde vid Carlisles arm och letade mentalt upp Edwards gåva. Jag hittade den inom mig och jag fokuserade på den så starkt jag bara kunde. Det var som om jag bröt förbi en spärr för plötsligt strömmade Carlisles tankar till mig.  Nu visste jag att han älskade oss allihop djupt. Plötsligt förstod jag vilket intrång det här var. I samband med Jaspers gåva var det här otroligt. Jag fick tillgång till saker som Edward fått tillgång till. Jag släppte Carlisle.

”Var det där som Aros gåva?” frågade jag Carlisle. ”Ja fast ännu mäktigare. Du hade ju även tillgång till mina känslor.” sa han.

 ”Det där var märkligt.” sa fortsatte han.

”Vadå.” undrade jag. Hur kunde det vara märkligt för honom, han hade ju känt det förut när Aro tagit i honom.

”Jag hörde mig själv. Du förde över det du hörde till mig. Jag skulle tro att det var via Nessie.”

 ”Men Nessie är ju inte ens här. Hon är ju och leker med Jacob och Sam i sitt sovrum i andra änden av huset.” Och huset var stort. Jag hörde dem leka. De var fortfarande i Nessies rum.

”Carlisle, hur långt bort kan jag vara från de med gåvor utan att tappa kontakten tror du?” frågade jag skakigt. ”Ta med dig Emmett och spring. När du inte hör hans tankar längre bryts kontakten” sa Carlisle.

Vi sprang ut. Jag hörde hans tankar virvla runt i huvudet på honom. När vi sprungit en stund tystnade hans tankar. Jag stannade oss i exakt samma ögonblick.

”9,22 mil.” sa Emmett tyst. ”Det här är helt otroligt Rose! Du fattar vilken gåva den här gåvan är till hela familjen?” Han log när han hörde hur konstigt det lät.

”Gåva? Till familjen? Är du helt dum i huvudet Em? Min gåva kommer göra slut på oss alla.” Emmett bara tittade på mig, jag förstod inte hans resonemang och han förstod inte mitt. Vi hade precis börjat springa tillbaka när jag fick en syn.

Jag stannade och satte mig på en sten och synen spelades upp för mitt inre. När den var klar tittade jag på Emmett och sa ”Vi måste tillbaka till familjen. Nu!”.

 Vi sprang så fort vi kunde hem, det tog bara någon minut. Vi kom in i rummet och Carlisle tittade på mig.

”Har det hänt något Rose?”

”Alice såg du vad som kommer hända?” avbröt jag. Hon nickade.

”Jag ville inte berätta förrän du kom.” sa hon försiktigt.

”Alice, Rose vad såg ni?” frågade Esme oroligt. Åh vad jag hatade att göra Esme upprörd.

”Jane och Demetri kommer hit till USA.” svarade jag.

”De ska hämta Eleazar.” fortsatte Alice.

”De har något slags jobb till honom och Jane torterar Carmen tills han går med på det.” sa jag.

 ”Vi kan inte låta detta ske.” sa Carlisle chockat. ”Men hur kan vi hindra Jane utan att exponera Rose?” frågade Jasper försiktigt.

”Vi behöver Roses gåva om vi ska kunna övervinna Jane, min gåva hindrar henne men så fort jag släpper skölden anfaller hon igen och exponerar vi Rose så kommer Jane och Demetri naturligtvis informera Volturi.” fortsatte hon tveksamt.

”Volturi får reda på min gåva förr eller senare, de kan inte få Eleazar.” sa jag bestämt.

”Jag gissar på att de behöver honom för att se ifall deras ”receptionist” har någon gåva eller inte, Aro har funderat en del på det, bestämt sig för att göra om henne, sen ångrat sig och så vidare.” sa Alice. ”Men är det så viktigt då?” frågade Jasper.

 ”Men älskling, vad skulle du tycka om Jane dök upp här och skulle hämta dig bara för att Aro behövde dig?” frågade Alice med ett leende.

”Ehm, ja det förstås.” sa Jasper med ett skratt. ”Men det här är upp till dig Rose.” sa Carlisle lågt. ”Det är trots allt ditt liv det här handlar om.” fortsatte han.

”Vad tror du om mig egentligen?” utbrast jag. ”Visst, jag är en aning självcentrerad.” Alla började fnissa okontrollerat, till och med Carlisle. ”Men jag är inget monster för guds skull. Klart att vi åker dit. Volturi måste jag ta itu med förr eller senare och jag vill inte att Carmen ska bli skadad eller att Eleazar ska bli utnyttjad.” Återigen kollade alla på mig. Den här gången med förvånade uttryck. De trodde väl att jag skulle vilja gömma mig under en sten eller något för att skydda mig själv. Men där fick dem!  Ha!

Plötsligt fick jag en ny vision. Jag såg att Alice också fick den. Jag såg hur de snart skulle anlända till Alaska.

”Vad i helvete!” tjöt Alice.

”Hur kunde det där hända?” frågade jag häpet. ”Vi måste springa nu, de landar i Alaska om bara några timmar.” fortsatte jag snabbt.

 ”Men hur kunde synen dröja så?” undrade Jasper. ”Vi får ta reda på det sen, nu måste vi skynda oss!” sa Carlisle.

 ”Bella, stanna hemma med Nessie och varulvarna. Då är åtminstone ni säkra.” sa Edward.

”Hur ska ni klara er utan min sköld?” frågade Bella nästan… otrevligt. Märkligt, något måste vara på gång.

”Vi klarade oss innan du kom till oss, varför skulle vi inte klara oss nu?” frågade jag bitchigt.

 ”Rose!” sa Carlisle varnande.

”Men Rose har rätt Bella, vi klarar oss. Informera varulvarna om det som hänt.” fortsatte Alice lite nedlåtande.

”Hon har kommit med sådana kommentarer ett tag, jag vet inte vad det är med henne.” tänkte Alice. Jag bestämde mig för att prata med Alice om det, jag såg hur hon fick en syn och när den var över blinkade hon åt mig. Hon hade förstått.

Skriv gärna en kommentar :D

//Marielle

Idag så är hela släkten här och jag hinner tyvärr inte sitta vid datorn. Jag är hemskt ledsen. 

Men jag kan glädja er med att ikväll någon gång så dyker kapitel två av min fanfic "Roses" upp här på MyTwilight. 

För er som inte läst del ett, tryck här.

//Marielle=)

Här kommer Eclipse Recap kapitel 5&6 :D

Kapitel 5 heter Imprint och kapitel 6 heter Switzerland. Njut och Enjoy :)

VIsste ni att Billy Burke som spelar Bellas pappa Charlie även är en artist? Det gjorde verkligen inte jag haha.

På hans Twitter läste jag att han nyligen släppt  sitt debutalbum "Removed" och på den här sidan så kan man lyssna på delar av låtarna och jag måste säga att jag tycker att det låter riktigt bra!

Speciellt första låten på skivan, "Son" tycker jag verkar vara bra =)

Här kommer musikvideon till hans låt "Removed", enjoy :D

//Marielle =)

GLAD MIDSOMMAR ALLIHOPA :D

Nu bär det av till mormor vid havet och jag hoppas att ni alla får en riktigt bra midsommar! För en gångs skull ser det ut att bli helt okej väder och det måste gillas. Vem vet kanske blir det ett dopp i havet också, okej knappast troligt men ändå :) Så är nu en massa sill, nypotatis och jordgubbar :D

Vi ses imon eftersom det blir övernattning där, ha det riktigt bra.

Midsommar kramar Bellz <3

Källa